Härliga dagar på Spårvägsmuseet i Stockholm. Det byggdes en rundbana med många moduler, ungefär 40 meter lång totalt kan jag tro. Den erbjöd det mesta i miljöer. Alla miljöer, tåg och epoker var tillåtna. Det enda som var krav, var att modulerna skulle se färdiga ut, inget halvfärdigt.
Banan rörde sig bra genom lokalen, både för besökare och lokförare. Tågen gick hela tiden, och det fanns mycket att titta på.
Vad som slog mig där på träffen var att det på flera ställen var väldigt många korta moduler efter varandra. Man kan ju tycka att så många olika moduler skulle skapa oordning och en stökig känsla, men vilka moduler som satt ihop med varandra var ganska oviktigt, alla fungerade tillsammans.
Tågen åkte från en modul till nästa, som att tåget färdades genom tid och rum, hela banan bjöd på en skön känsla.
Efter några dagar på plats, så kände jag att jag måste börja bygga. Jag måste bli en del i detta. Börja skapa mina egna moduler! Verkligen börja bygga.
